Hej!

I förra veckan rapporterade lokala medier att Ljusdals Kommun ska satsa en halv miljon kronor på parkour för att förbättra Ljusdalsbornas hälsa. Jag hade ingen aning om vad parkour var så jag googlade. Det jag läste verkade så trevligt att jag genast lånade P4 gävleborgs kontokort för att ta mig till Ljusdal och prova. Jag gick in på ett konditori och beställde för en femhundring. Det visade sig att jag hade googlat fel. Mitt rättstavningsprogram hade ändrat från parkour till parfait. Gott, men inte så bra för hälsan i de mängderna. Jag tog kaffe till och googlade rätt. Parkour är franska och betyder tydligen hinderbana. Målet är att det ska vara en hinderbana i vanlig stadsmiljö och det gäller att ta sig fram snabbt och helst snyggt. Efter att ha ätit upp min parfait gick jag ut för att testa anläggningen. Jag hittade den inte, och när jag frågade lokalbefolkningen sa de att de inte visste nåt om den.

När fotbollstältet i Ljusdal i fredags rasade ihop för tredje gången fick Ljusdal nog. När tältet byggdes kändes det som en bra idé att spela fotboll i tält eftersom man slipper ta hänsyn till det dåliga vädret. Det blir alltid dåligt väder när man ska spela fotboll i Ljusdal. Men när tältet sjunker ihop så känns det tyngre än de flesta högtryck. Dessutom blir det svårare att både passa och se de andra spelarna ju längre ner tältduken sjunker.

I förra veckan rapporterade P4 Gävleborg att Ljusdal är den kommun i landet som klättrat mest i Lärarförbundets skolranking. Över 180 placeringar har kommunen klättrat det senaste året. Och det märks. För ett år sedan var det knappt så att mellanstadieeleverna kunde knyta skorna. De försökte läsa genom att ljuda men det blev samma ljud på alla bokstäver. Betygssättningen i högstadiet var godtycklig. De elever som kom till skolan fick godkänt i geografi, de som stannade hemma fick godkänt i hemkunskap och de som fastnade nånstans däremellan prickades av som att de deltagit i orientering.
Läs mer »

Midsommarfirandet är definitivt över. Dragspelen har tystnat och lövruskorna har börjat sloka. Efterfrågan på jordgubbar och färskpotatis är nära noll. Ännu lägre är efterfrågan på ringlekar. Lägst är efterfrågan på sill. Den vill ingen ha så här efter midsommar. Det var egentligen ingen som ville ha sill före midsommar heller, men de flesta håller god min. Folk står runt sillburkarna och smackar och imponeras av nya spännande inläggningar som är så spännande att det ska bli spännande att smaka de spännande smakerna. Och gamla inläggningar som är så gamla att det ska bli precis som förr att smaka de gamla smakerna. Men när folk väl äter, vad äter folk? Potatis och ostmackor. Ungarnas köttbullar och prinskorvar tar slut innan ungarna har tagit en enda. Folk råkar glömma sina sillbitar på tallriken. De snubblar och tappar dem. De råkar ta en för stor tugga och måste spotta ut. Det finns tusentals avledningsmanövrer för att undvika att äta sillen. Att undvika att äta sillen är en lika viktig del av det svenska kulturarvet som att envist fortsätta servera den.
Läs mer »

I förra veckan antog Ljusdals Kommun en ny strategisk plan. Den påminde mycket om den gamla, med några undantag. Planen hade utökats med stycken om mångfald, tillgänglighet och en vision att bygga ett intergalaktiskt imperium. Ungefär som Rymdimperiet i Stjärnornas Krig, men med fler vårdcentraler. Grunden i det ursprungliga Rymdimperiet är en stark organisation i kombination med en paranormal kraft. Ljusdals Kommun saknar båda dessa egenskaper, men från kommunalt håll ser man det som en styrka. Istället för att styra det intergalaktiska imperiet med järnhand och stormtrupper tänker Ljusdals Kommun använda sin främsta kommunala egenskap: förvirring.
Läs mer »