Nationalhelgen i Bollnäs 7/6 2017

2017-06-07

Det ligger blågula papperstussar och bitar av gul marsipan utspritt över hela Bollnäs. Folk ligger och flämtar, kvider. De har ont överallt. Det här beror på Nationaldagen. Det är ju ingen som brukar fira den, annat än nån utkommenderad stipendiat och femton tanter. Men i år hamnade nationaldagen en bit in i veckan. I måndags inföll Sveriges verkliga högtidsdag – klämdagen. Det blev ju en långhelg: först två klämdagsaftnar, sedan själva klämdagen och igår var det annandag kläm. Och eftersom ingen i Bollnäs hade nåt bättre för sig så bestämde sig Bollnäsborna för att ägna hela klämhelgen åt att fira Sverige. Hur firar man Sverige? Det var det ingen som visste.

Varken kärnvapen eller glädje

På 80-talet firades Sverige genom att sura människor i folkdräkt eller scoutskjorta gick flera varv runt en idrottsplats med så många flaggor de kunde hitta. Det var lite som en sovjetisk parad, fast utan disciplin och kärnvapen. Eller som ett norskt nationaldagsfirande, fast utan glädje. Sådär typiskt svenskt med andra ord. Så det slutade vi med. Därför stod Bollnäsborna handfallna när de nu skulle fira Sverige inte bara en dag, utan en hel klämhelg. De fick improvisera.

Bollnäs har många starka sidor. Ingen av dem är improvisation. Folk försökte sjunga nationalsången, men de blev osams. Var det ”du är och förblir vad du var” eller ”du är och du blir vad du var”? Och var skulle fermatan vara? Den där utdragna tonen. ”Jag vill döööööö i Norden” eller ”Jag vill dö i Nooooorden”? Och varför vill man dö? Det väl ett himla konstigt sätt att fira genom att vilja dö.

Vifta ikapp

Bollnäs bestämde sig för att hålla tyst och vifta med flaggor. Det har man ju sett folk i andra länder göra när de firar. Det ser inte så festligt ut men nåt festligt måste det vara. Annars skulle de väl sluta. Så Bollnäs beställde en pall med sverigeflaggor av papper och började vifta. Det var inte festligt. Pappret var inte av en viftvänlig hårdhet, pinnarna var oergonomiska och fjädrade inte snyggt. Bollnäsborna var på väg att ge upp flaggviftandet när någon påpekade att vissa länder har viftat med sina flaggor i säkert hundra år. Det kanske bara är rutinen som saknas. Bollnäs bestämde sig för att vifta ikapp de saknade hundra åren för att bygga rutin. Och kanske nånstans på vägen skulle det bli festligt.

Kognitiv stress

Det blev det inte. Pappret i pappersflaggorna är inte gjort för att vifta ikapp hundra års viftande. Det blev tunnare och tunnare och till sist var det som fladdrande blågult toapapper. Bollnäsborna är inte heller gjorda för att vifta ikapp hundra års viftande. De fick mjölksyra, de viftade slut på muskler, och att ständigt ha ett myller av skarpa kontrastfärger viftande i synfältet gav upphov till en enorm kognitiv stress. Folk blev sjösjuka.

Bollnäsborna behövde äta nånting typiskt svenskt. Men ingen ville ha sill. Efter tre dagars flaggviftande bestämde sig Bollnäs för att alla skulle äta såna där blågula punschrullar. En pall beställdes och sen började folk äta. Helt plötsligt blev nationalsången begriplig. Alla som har ätit mer än en av de där punschrullarna vill dö.

Lyssna på SR:s hemsida

Comments are closed.

Boka mig!

Ring mig på 070 - 690 12 24 om du vill att jag kommer och uppträder hos dig! Jag gör standup, jobbar som konferencier, moderator och underhållare.

Vad gör Niklas Folkegård?

Jag gör humor. Bland annat i form av kåserier i Sveriges Radio och som ståuppkomiker. Vissa kanske känner mig från förr, när jag gjorde sketcher och knasiga varieténummer i Vazir Varieté. Tjusningen med standup är att med idéer, attityd och publikkontakt få klang i en publik. När det fungerar är det magiskt!

Sen jobbar jag ju en del med bilder också. Tryck, web och layout är kul, framför allt när man får möjlighet att vara med från början. Jag fotograferar, ritar och modellerar för husbehov. Och undervisar i 3D-grafik för nybörjare. Och massor av annat. Det är en lång lista som du slipper se här.