Cruisingkrisen i Sandviken 7/12

2016-12-07

Sandviken går igenom en Cruisingkris. Stadskärnan är full av deprimerade raggare. De orkar inte ta hand om håret. De slarvar med polisongerna. Men framför allt försöker de lägga sig i intressanta formationer.

Konsten att köra långsamt

Det här började i förra veckan när Transportstyrelsen förselog inrättandet av miljözoner i städerna. Zoner där man inte får köra med gamla bilar som går på bensin eller diesel. I många andra städer tolkade folk förslaget som att det skulle bli skönt med lite renare luft på ställen där folk andas. Här i Sandviken förstod man på en gång vad som var det egentliga målet. Ett totalt stopp för cruising. Alltså konsten att köra långsamt i en gammal bil. Helst på ett ställe där folk andas.

Onda avgashatare

Naturligtvis handlar inte förslaget om miljöhänsyn. Cruisingstoppet är ett sadistiskt socialt experiment som som går ut på att tvinga raggare att åka buss. Det är på gränsen till ett folkmord, eller åtminstone väldigt taskigt. Transportstyrelsen och deras anhang av avgashatare är som onda gastar som lever på smärtan hos den bensindrivna generationen. Egentligen borde man ha anat oråd redan 1973, när bensinpriset gick över en hel krona. Eller åtminstone 1992 när det plötsligt började komma blyfri bensin. Nuförtiden är man tvungen att blya sin bensin själv. Eller tanka flygbränsle.

Ett större sammanhang

Folk i Sandviken började se cruisingstoppet i ett större sammanhang. Det var väl så här det började för Nordamerikas ursprungsbefolkning. Ena dagen inrättades zoner där man inte fick ha pilbåge, nästa dag satt alla i reservat. Frågan är om inte Transportstyrelsen var inblandad redan när dinosaurierna dog ut. När det första förbudet gått igenom är det bara en tidsfråga innan nästa. Snart blir det förbjudet att lyssna på Eddie Medusa och man måste ha kalsonger på sig när man hänger ut rumpan genom sidofönstret. Helt plötsligt en dag går regeringen in och chockhöjer momsen på plyschtärningar och doftgranar och sen är det bara att sätta sig ner och vänta in döden. Som tyvärr kan dröja eftersom det är så himla ren luft.

Inte skrovmålet

Det spelar egentligen ingen roll vad man hittar på i väntan på att bli utdöd. Visst kan man ta bussen till korvkiosken och äta sin hamburgare, men för en raggare är vägen det viktiga. Inte skrovmålet. Det är uteslutet att cykla. Det går inte att cykla så långsamt som man cruisar, då välter man ju. Och det blir alldeles för krångligt att hänga ut rumpan på sidan av cykeln eller ha alla sina kompisar där bak. Det är inte ens nån idé att göra motstånd mot cruisingförbudet. Det säger ju sig själv – dagen efter att man börjar göra motstånd inrättar Transportstyrelsen särskilda zoner där det är förbjudet att göra motstånd. Det blir bara ett slöseri med energi.

Så istället har raggarna börjat fundera ut hur de ska göra för att bli ett snyggt fossil. Vissa raggare är övertygade om att de kommer att grävas fram och bli ett skelett på nåt museum. De försöker stå på ett imponerande sätt. Andra raggare räknar iskallt med att bli nån sorts trilobit i en marmortrappa. De lägger sig ner i en snygg skruv.

Lyssna på SR:s hemsida

Comments are closed.

Boka mig!

Ring mig på 070 - 690 12 24 om du vill att jag kommer och uppträder hos dig! Jag gör standup, jobbar som konferencier, moderator och underhållare.

Vad gör Niklas Folkegård?

Jag gör humor. Bland annat i form av kåserier i Sveriges Radio och som ståuppkomiker. Vissa kanske känner mig från förr, när jag gjorde sketcher och knasiga varieténummer i Vazir Varieté. Tjusningen med standup är att med idéer, attityd och publikkontakt få klang i en publik. När det fungerar är det magiskt!

Sen jobbar jag ju en del med bilder också. Tryck, web och layout är kul, framför allt när man får möjlighet att vara med från början. Jag fotograferar, ritar och modellerar för husbehov. Och undervisar i 3D-grafik för nybörjare. Och massor av annat. Det är en lång lista som du slipper se här.