Lövsmärtan i Gnarp 12/11

2014-11-12

Det är ovanligt lugnt här i Gnarp. Normalt när jag är på besök här brukar folk komma springande mot mig på gatorna. Och be mig fara härifrån. Idag är det annorlunda. De kommer haltande och linkande och ber mig lägga om deras stödbandage. Innan jag far härifrån. Allt beror på lövsäsongen.

Den sparsammes skateboard

De flesta som ser ett höstlöv brukar tänka på dess vackra färger och frasiga konsistens, utan att ägna en tanke åt alla risker som de för med sig. Inte här i Gnarp. Folk vaknar kallsvettiga på nätterna för att de drömmer mardrömmar om löv, de tar omvägar runt lövhögar och blir alldeles skakiga om de ser en räfsa. Så var det inte för några veckor sedan. Då var Gnarpsborna lika glada i löv som vem som helst. Till och med gladare.
Om nån såg en lövhög så började de genast att hoppa i den och fnittra. Man kunde nästan tro att de var med i en såndär fånig film med Hugh Grant. Folk letade fram sina finaste lövräfsor och bjöd in till lövkrattning med efterföljande öl och långkok. En del skaffade lövblås medan andra slipade ner sulan på sina skor för att få ut så mycket som möjligt av årets lövhalka. Lövhalkan är den sparsammes skateboard, var ett vanligt ordspråk här i Gnarp. Till nyss.

En ny inställning

I förra veckan visade det sig nämligen att de där löven inte var ett billigt Gnarp-nöje. Det var bara  Gnarpsborna som hade glömt hur löven fungerar i verkligheten. De första som drabbades var de som älskar lövhögar. Nånstans mitt i ett fnitterhopp slog den första olyckan till. I form av en grävling som tydligen hade somnat mitt i den där fåniga Hugh Grant-filmen, och nu blev både väckt och ilsken. Grävlingen började angripa en grupp fnittrande lövhögshoppare så att de stukade fötter och självförtroende. I samma veva upptäckte de som gillar lövhalka att det hade varit hundar bland löven. Det blir en helt annan halka då, och den är svår att parera. På ett par dagar hade alla Gnarpsbor som gillar att halka bland löv bytt inställning. Och sittställning.

I helgen slutade även de mest optimistiska Gnarp-borna att hoppas att det skulle komma förbi nån kompis på lövkrattning och långkok. Istället drack de ur all öl själva och började fylleräfsa sina löv helt på egen hand. När det värsta ölruset gått bort märkte de att de visserligen hade räfsat omkring en hel del löv. Men de hade också räfsat fram en ganska känslig Ischias-nerv. Det var bara att duka under för smärtorna. Till sist hade nästan alla i Gnarp tagit det kloka beslutet att låta höstlöven ligga där de ligger och sitta inne och mysa framför TV:n resten av hösten. Men de hade glömt bort att några Gnarpsbor hade skaffat lövblås. Lövblåsen är sadisternas fallossymbol. Den är för hösten vad gräsklipparen är för sommaren. Den verkar gå som bäst riktigt tidigt på morgonen, och mitt under intressanta TV-program. Men till sist måste även lövblåsarna blåsa av sitt lövflyttande på grund av smärta. Smärta kan komma från så många håll och hamna på så många ställen. Alla i Gnarp har ont i ryggen. Utom de där som körde lövblås. De har ont i halsen.

Lyssna på SR:s hemsida

Comments are closed.

Boka mig!

Ring mig på 070 - 690 12 24 om du vill att jag kommer och uppträder hos dig! Jag gör standup, jobbar som konferencier, moderator och underhållare.

Vad gör Niklas Folkegård?

Jag gör humor. Bland annat i form av kåserier i Sveriges Radio och som ståuppkomiker. Vissa kanske känner mig från förr, när jag gjorde sketcher och knasiga varieténummer i Vazir Varieté. Tjusningen med standup är att med idéer, attityd och publikkontakt få klang i en publik. När det fungerar är det magiskt!

Sen jobbar jag ju en del med bilder också. Tryck, web och layout är kul, framför allt när man får möjlighet att vara med från början. Jag fotograferar, ritar och modellerar för husbehov. Och undervisar i 3D-grafik för nybörjare. Och massor av annat. Det är en lång lista som du slipper se här.