Fiskkollektivet i Franshammar 19/3

2014-03-19

Hasselakollektivets gamla behandlingshem här i Franshammar rustar för ny verksamhet. Man har skickat ut de struliga ungdomar som festade sönder lokalerna för några veckor sedan och bestämt sig för att ta sig an en ny grupp som behöver avgiftning: östersjöfisk.
Östersjöns fiskbestånd har länge haft problem eftersom många fiskar får i sig för mycket miljögifter. Och allvarligast är de polyklorerade dibensodioxinerna. Eller som det heter i vardagligt tal: dioxiner. Eller som de de fula fiskarna säger: dix. Men det är inte bara dix som cirkulerar bland östersjöfisken. De flesta börjar med lösningsmedel och ftalater redan som yngel, för att sedan gå över på kvicksilver eller tungmetaller. Vissa fiskar beställer preparat på nätet som inte hunnit bli klassificerade som miljögifter än, men de är fortfarande farliga. Och alla känner nån äldre fisk som vet hur man får tag på dioxin och som gärna bjuder på första smakprovet.

Fula fiskar

De fiskar som kört fast ordentligt i dioxinet känner man igen nästan direkt. De har nåt fiskliknande i blicken. De har ringar under ögonen, halstatuering och små fliesjackor med romantiska vargmotiv. De har för stora solglasögon och pratar jättefort och jättestarkt om sig själva och hur bra det går just nu. De simmar före i kön, de hänger i gäng. Eller stim. De äter för mycket vid fel tidpunkt på dygnet.

Ner i djupet

Östersjön är full av fiskar som gärna romantiserar miljögifterna. De vill att man legaliserar dioxin, åtminstone för personligt bruk, och hävdar att eventuella hälsoeffekter ska ses som tillfälligheter. Eller som en social konstruktion. Det finns skillnader mellan bruk och missbruk, det är en fråga om frihet under ansvar, dioxin är bra för kreativiteten. Dioxinmolekyler ser bra ut på t-shirts. Argumenten är många, luddiga och bra.
Men livet för en dioxinist dyker fort. Rätt som det är når man botten och hänger bland torskar och snuskhumrar. Man gör snabba inbrott, så kallade splash and grab, man kanske börjar smuggla dioxin österifrån. Härom dagen fångades en sill med dioxin för fem lax i stjärten. Det är den här misären som Hasselakollektivet i Franshammar bestämt sig för att motverka. Man ska hjälpa de värst drabbade fiskarna att återanpassa sig till ett giftfritt liv. Hinkvis med fisk är på väg från Östersjön till Franshammar för att omskolas.

Töntiga kampanjer

Kollektivet tror inte på mjuka kampanjer. Spola dioxinet kommer inte att fungera, eller nåt snack om att det är tufft att säga nej till dioxin. Dagens fiskar blir inte ens avskräckta av att träffa nån gammal gädda som tog PCB på 70-talet. Dagens fiskar behöver hårda tag och närvarande förebilder. Hasselakollektivet kommer att bryta ner fiskarna och sedan bygga upp dem igen. Det är naturligt att fiskar på avgiftning kommer att dampa lite grann. Eller sprattla. Men personalen i Franshammar kommer att hålla fast fiskarna och skrika åt dem att de är dåliga. Så kallat kamratstöd. Det blir lite som på Lundsbergs internat fast för en god sak. Sedan, när fiskarna blivit giftfria, kommer alla att få delta i roliga och uppbyggliga aktiviteter. Spela Finns i Sjön. Åka på fisketur.

Lyssna på SR:s hemsida

Comments are closed.

Boka mig!

Ring mig på 070 - 690 12 24 om du vill att jag kommer och uppträder hos dig! Jag gör standup, jobbar som konferencier, moderator och underhållare.

Vad gör Niklas Folkegård?

Jag gör humor. Bland annat i form av kåserier i Sveriges Radio och som ståuppkomiker. Vissa kanske känner mig från förr, när jag gjorde sketcher och knasiga varieténummer i Vazir Varieté. Tjusningen med standup är att med idéer, attityd och publikkontakt få klang i en publik. När det fungerar är det magiskt!

Sen jobbar jag ju en del med bilder också. Tryck, web och layout är kul, framför allt när man får möjlighet att vara med från början. Jag fotograferar, ritar och modellerar för husbehov. Och undervisar i 3D-grafik för nybörjare. Och massor av annat. Det är en lång lista som du slipper se här.