Det kulturella Sandviken 19/12

2012-12-19

När jag klev av bussen här i Sandviken höll jag på att bryta benen av mig. Inte på grund av den illa sandade trottoaren, utan på grund av alla stafflier. Hela Sandviken kryllar av stafflier idag. Det är så många stafflier att de liksom lägger krokben för den som försöker passera. Bakom varje staffli står det en Sandvikenbo som med basker, färgpalett och ångest försöker fånga essensen i Sandvikens gatumiljö. Men det är inte det enda som fyller Sandviken idag. Hela Sandviken är infekterat av kultur i olika former.

Kärnfullt verb

Den här kulturinfektionen beror på att man äntligen har invigt Sandvikens Kulturcentrum. Sandvikens kulturbyråkrater har hållit på med det här projektet i 30 år, huvudsakligen genom att bordlägga frågan, delegera bort arbetet och skylla på dålig ekonomi. I 30 år har sandvikenborna fått stå ut med ett okulturellt liv bestående av bandy och bruksmentalitet. Har man inte jobbat har man kollat på sport och har det inte funnits nån sport att kolla på så har man suttit still och väntat. Fast man i själva verket hela tiden varit mer sugen på att ägna sig åt kultur i alla dess former. Men nu är man alltså färdig med all denna väntan, och det undertryckta kultursuget i Sandviken får äntligen blomma ut. Efter 30 års kulturlöst armod blommar Sandvikenbornas kulturella ambitioner över åt alla håll. Det är inte bara stafflier på gatorna. Folk dansar fridans till bussen. De brister ut i dramatiska monologer så fort de kommer åt. Stans restauranger och caféer är fulla av svårmodigt bleksmala poeter som sitter och kurar över en kanna absint och kliar sig i bakhuvet efter ett kärnfullt verb som sätter allt på sin spets.

Som folk beter sig

Och som folk beter sig här i Sandviken efter den här kulturcentruminvigningen. Kulturen har tagit över Sandvikenbornas personligheter. Folk som förr var som folk har numera passionerade känslor och stora bräckliga egon. De kräver massor av utrymme och ibland bara stannar de upp och kisar medan de väntar på inspiration. Folk pratar jättehögt och gestikulerar vilt. De avbryter varandra när de pratar och skrattar sådär överdrivet hjärtligt som bara kulturarbetare skrattar.

Bara P1

I spåret av kulturcentruminvigningen har även stadsplaneringen och näringslivet valt att anpassa sig. De streck i gatorna som förut kallades övergångsställen, kallas idag för gatumålningar. Om det blir strömavbrott kallas det för en happening, och stillastående vägarbeten heter installationer. Gatukontoret påminner om att god konst gärna får provocera lite. Som när man ringer till kommunen och möts av en konstaktion. Eller telefonkö som det hette förut.
Klädbutikerna i Sandviken har lyft bort alla okulturella kläder. Kvar finns bara svart och storblommigt i nåt biodynamiskt naturmaterial. Köper man fem kulturplagg så får man en batikfärgad sjal på köpet. Köper man tio får man en djembe som man kan ha i hallen. Går man till en frisör i Sandviken nuförtiden så kommer man att gå därifrån i en hennafärgad pottfrisyr, för det är så himla kulturellt. Och skvallertidningarna på frisörns soffbord är utbytta mot litterära magasin. Ingen i Sandviken kan förresten höra det här inslaget, eftersom man har släckt ut alla radiostationer utom P1.

Lyssna på SR:s hemsida

Comments are closed.

Boka mig!

Ring mig på 070 - 690 12 24 om du vill att jag kommer och uppträder hos dig! Jag gör standup, jobbar som konferencier, moderator och underhållare.

Vad gör Niklas Folkegård?

Jag gör humor. Bland annat i form av kåserier i Sveriges Radio och som ståuppkomiker. Vissa kanske känner mig från förr, när jag gjorde sketcher och knasiga varieténummer i Vazir Varieté. Tjusningen med standup är att med idéer, attityd och publikkontakt få klang i en publik. När det fungerar är det magiskt!

Sen jobbar jag ju en del med bilder också. Tryck, web och layout är kul, framför allt när man får möjlighet att vara med från början. Jag fotograferar, ritar och modellerar för husbehov. Och undervisar i 3D-grafik för nybörjare. Och massor av annat. Det är en lång lista som du slipper se här.